”Upp med fötterna”

Varje måndag är det samma uppmaning – ”Upp med fötterna”. Kanske borde jag lära mig men det är som jag varje måndag blir förvånad över att städerskan ska göra sitt jobb. Som om hon inte finns däremellan och plötsligt dyker upp från intet. Det kanske inte så konstigt då jag inte känner personen – men kanske borde det.

Har ni tänkt på hur extremt ”osynliga” städpersonal är. Man kanske hejar på dem men det är sällan de äter tillsammans med resten av personalen. Många gånger är det externa städföretag som anlitas vilket gör man inte heller har samma känsla av tillhörighet på arbetsplatsen.

Samtidigt gör de ett extremt viktigt jobb. För finns de inte – så märks det snabbt. Jag har branschkollegor hos företag som har större kontor både i Stockholm, Göteborg och Malmö. De har valt att inte ha städare mer än en gång i veckan. Det blir därmed grovarbetet som utförs av städföretaget och de anställda får själva plocka skräp och sopa efter sig. Kanske inte låter så tungt men det räcker att det blir lite skitigt – så faller nivån extremt snabbt.

En enkätundersökning genomfördes för ett tag sedan där man ställde frågor om arbetsmiljö. En del påpekade att de ville ha städning, andra inte. Det har i alla fall mynnat ut i att det på ett av kontoren ska bli utökad städhjälp. De har beställt kontorsstädning i Malmö med Perfekt Städ. Om de blir nöjda? Det ska jag återkomma till om någon månad. Allt ska testas under en testperiod innan en bedömning kan ges.

Men frågan kanske inte helt och håller handlar om städning eller inte städning. Det handlar om hur vi väljer att bemöta varandra och hur vi ser på varandras jobb. Är städarens jobb ”så lätt att vi lika gärna kan göra det själva” eller är städaren en person som vi faktiskt ser som en kollega. Någon som skapar god arbetsmiljö och som vi kan umgås med vid fikabordet.